Dom första tre dagarna var absolut lite jobbiga. Bröstvårtorna var ömma och gjorde ont och jag hann inte riktigt "vila" dom då Todd gärna hade min tutte i munnen 24/7 och även när han sov haha. Dock var det ju SÅ mysigt så jag ville liksom inte ta bort det från honom utan lätt honom ligga där och snutta lite när han sov. Sen var det även jobbigt att jag inte förstod om han hade "rätt" grepp. Det kom in flera barnmorskor som gav olika tips på sjukhuset men alla sa också lite olika. Någon berömde och sa oj va fint han har hittat rätt grepp och andra sa nej sådär kan du inte göra då får han i för mycket luft. Men nu har vi nog hittat det, på nätterna när jag är halvt sovande kan han fortfarande få fel grepp och då är bröstvårtorna lite ömma på morgonen. Jag ska fråga BVC på fredag om hon kan kolla för säkerhets skull om vi har rätt grepp, vill absolut inte att han ska få kolik (peppar,peppar) och hört att den främsta anledningen är just att dom ammar fel.
Men själva amningen är verkligen magisk för mig. Vi har ju vår lilla stund tillsammans (eller okej det är ju ca. varannan timme haha så flera stunder). Det kan fortfarande göra lite ont när han suger tag och mjölken kommer men det är över efter kanske 5 sekunder. Men sen myser vi på, pratar (ja mestadels jag såklart haha) och bara kollar på varandra. Jag undrar verkligen vilken färg på ögonen han kommer få.
